Att spå när dimman stiger i gryningen, känns väldigt speciellt. Nästan som trolldom, när man sitter vid den lilla sjön i skogen. Allt ser annorlunda ut genom dimmans slöjor. Andligheten ligger i luften och blir nästan påträngande. Samtidigt känns det väldigt positivt – optimismen växer allt eftersom morgonen närmar sig och ljuset kommer.

Intuitionen är stark, så det känns helt rätt att ta fram tarotkortleken och ställa frågor om framtiden. Man ska ju bara lägga sina kort en gång om dagen för att få svar på sina frågor sägs det. Så för mig själv brukar jag ibland göra en snabb trekorts-läggning på morgonen, för att se hur dagen blir. Men oftast blir det att jag snabbt drar ett dagens kort, för att se den viktigaste händelsens möjligheter.

Brukar sällan dra dagens kort åt andra, det blir för det mesta de tre korten med dåtid – varför det blev som det blev, nutid – hur det är idag, framtid – hur det kommer att bli om man fortsätter på samma väg. Vid mer komplicerade frågor lägger jag fem kort och är det en riktigt tilltrasslad situation, då blir det ofta tio kort, det så kallade keltiska korset för att reda ut så mycket som möjligt. Att få dimman att vika från bilden.

Med ljus och kärlek när solen stiger