Tidigt, tidigt i gryningen brukar jag ströva genom skogen, ofta med spåkulan i handen mot ljuset. Det är då det händer, att jag får svar på mina frågor. Bilder och färger dyker upp i det skiftande ljuset. För mig känns även intuitionen vara som starkast i gryningen, så jag utnyttjan den sk spök- eller häxtimmen mellan 03 – 04. Min “egen” tid är kl. 03.33, har alltid varit.

Det är då ingen konkret spådom, utan jag tar in vad kulan vill berätta. Jag pratar med kristallkulan, låter den veta vad jag är intresserad av artt se. Och bilderna kommer. Inte alltid direkt, men efter ett par försök är jag ett med kulan, nästan som en inneboende där jag “ser” kommande händelser. Innan jag går iväg brukar jag meditera ca 10 min med kristallkulan i min hand för en bättre kommunikation med andevärlden.

Lägger sedan till korta ritualer och förklarar min längtan att få visshet, att spådom ska ta form och visa mig svaren om det kommande. Allt medan kulan ligger kvar i min hand och fortsätter visa mig ögonblicksbilder, nutid och framtid. Väl bra så. Det som hänt kommer inte tillbaka.

Med kärlek från spåkulans visdom….

.