När gryningen kommer långsamt är det skönt att tända oljelampor i fönstren. Får mig att tänka på alla besök hos min fars föräldrar. Oljelampornas eld sken  i fönstren, öppna spisar i alla rum och naturligtvis en stor vedspis i köket. Gemytligt och hemtrevligt, som även värmde hjärtat. Inte bara frusna människobarn.

En öppen spis har jag och även vedspis i köket, som komplement till elspisen. Lyckan var fullkomlig, när jag hittade de gamla oljelamporna uppe på vinden. Så nu kommer de att lysa i fönstren både morgon och kväll, så länge det är lite kyligt. Rena nostalgitrippen. Desutom verkar ljuset vara ett bra komplement till spådom i kristallkulan. Minns att farmor hade två oljelampor i fönstret när hon spådde i sin kula, kulan som nu är min sedan ett par årtionden.

Vid den här årstiden kombinerar jag gärna både kort- och runläggninger med kristallkulan  – något som gäller vid gryning och skymning, inte dagtid. Ljuset ska vara så man nätt och jämt kan läsa en rad, när man använder spåkula. Inför nymånen om ett par dagar, är månen nu bara en smal skära och inget starkt månsken lyser. Rättt tid för kristallkulan att ge stöd vid spådom.

Med ljus och kärlek från Laura