I sierskans hand
Ofta håller jag spåkulan i handen, något min farmor påstod var bäst, när hon försökte lära mig använda kristallkulan redan i tidiga tonåren. Redan då var jag helt fascinerad, när det faktiskt kom upp bilder. Hon lärde mig långsamt tyda dessa bilder och framför allt att vara noga med ljuset. Inte för ljust, men heller inte för mörkt. Hellre brinnande ljus eller fotogenlampa, för hon påstod att för henne förstörde det elektriska ljuset energierna.
Försöker så gott det går hålla mig till detta, för farmor var mycket framgångsrik i sitt spående. Mycket som jag då absolut inte trodde på då, det har slagit in. Både med tanke på kärlek och skilsmässor plus studier och jobb. Framtiden helt allmänt är ett svårt kapitel, för mycket kan ändra sig – från flera sidor och även vi själva kan komma på andra tankar och välja nya vägar. .
Man säger ju att shamaner eller också sierskor, häxor och vad vi än kallas, vi som lever i en värld fylld av energier, är övertygade om att jorden, vi människor naturligtvis, naturen, djuren, växterna allting har en själ. Det är genom kontakt med själarnas energier vi får svar på dina frågor. Ofta tar vi extra hjälp av klangskålar eller shamantrummor. Några av oss genom att utföra astralresor.
Med tända ljus och positiva energier, hälsar din sierska….