Just tillbaka hemma från en lång skogspromenad och kanske sommarens sista simtur. Sedan jag var liten har jag älskat att simma i skogstjärn. Det känns alltid så trolskt och naturnära. Min morfar brukade alltid berätta om grodkungen, som bodde i vattnet och som skulle uppfylla alla mina önskningar. Det var nog då som jag började älska magi.

Jag har den stora lyckan att bo, så jag har de härliga skogarna i Hälsingland/ Gästrikland runt omkring mig. Särskilt förtjust är jag i mystiska små vattendrag och mossbeklädda stenar. Skogen är en härlig plats för gående meditationer. De sista fem – 10 minuterna, brukar jag hitta en fin sten eller en omkullfallen trädstam där jag avslutar meditationen med djupandning. När jag mediterar, så blir det för det mesta Zen meditation, där man just koncentrerar sig på andningen. Den tillhör heller ingen religion och man behöver inte mumla några mantran.

Nu är det lite sent på året, men vår och sommar kan man ha turen att få se grodor i skogstjärnen. Jag passar då alltid på att önska något. Inte att grodan ska bli en prins, hehe, men tänk efter…… I Indien tillbad man tidigare grodor för att få monsunregn vid torka, i Egyptisk magi är grodan förknippad med långt liv och rikedom, i Kina var det charmiga lilla djuret förbundet med havet, månen, regnet och fruktbarheten och för kelterna var grodan ett uttryck för jordens herre. Så kanske grodan tar hand om mina små önskningar. Önskan, tro, fantasi och hopp kan få under att hända.

Vi ses snart igen hälsar Laura