Vintertid är tid för te. Gärna ett örtte med favoritörter och citron. I förkylningstider är ingefära också bra att riva ner i teet. När jag har tid brukar jag utforma mitt tedrickande som en japansk eller kinesisk ceremoni. Det finns olika bra instruktioner online om du letar. Mycket lugnande och avslappnande – perfekt på kvällen efter jobbet eller på helgen, för det tar sin tid med östliga ceremonier. .

På promenaden brukar jag ta snö i handen, önska och blåsa iväg min önskan till universum. Tre önskningar, inte mer. Om du önskar något väldigt, väldigt  mycket, föreställer du dig att det redan är precis som du vill ha det!

Lite vemodigt är det när favoritsjön i skogen frusit till och allt är täckt med snö. Vitt, vackert – men varken bad eller båttur som väntar. Jag brukar ta med en fårskinnsfäll och sitta längst ut på bryggan och meditera – och fördelen är att jag kan ta med levande ljus och tända, så jag sitter liksom i en cirkel som jag välsignar och renar före meditationen. Ingen brandrisk i snön inte!

Finns det något vackrare, än när solen går ned över en skog i dimma och det röda ljuset speglar sig i snön. Just nu håller jag på att vänja mig vid det nya vintriga livet.  Dagarna är kortare, men ändå känns det som om jag har mer tid att njuta av tillvaron. Mer tid att göra ingenting. Mindfulness perfekt.

Mer tid för tända ljus, meditation och yoga. Nu blir det både solhälsningen på morgonen och de fem tibetanerna på kvällen. Mer spådom och ritualer vid lågan på levande ljus.

Med vita, vintriga hälsningar från Laura