Ljuset avslöjar allt som varit gömt – visst säger vi “det som göms i snö, kommer upp i tö” och nu kommer vårens tid när små knoppar brister och grönskan tittar ut. Välkommet, men såklart förbundet med trädgårdsjobb. Det var författaren Karin Boye, i Sverige mest var känd som diktare, som skrev dikten “Visst gör det ont när knoppar brister”.

Utomlands mer känd som författare av dystopin “Kallocain” – berättelsen om framtiden, där något hemskt har hänt som förändrat villkoren för både natur och människor. Där människorna övervakas och kontrolleras, inhumana samhällen. Tänker då också på George Orwells “1984”, boken med varningen om att varje samhälle kan bli totalitärt – lite likt Aldous Huxleys “Du sköna nya värld” från 1932.

Själv tror jag på en bra framtid och lägger vidare mina runor och kort, tittar i spåkulan, lägger mina kristaller och tänder mina ljus. De svarar med Universums energier och inte med tankar på egen vinning. Sanning och spådom känns för mig förbundna och helt rätt. Vi renar våra hjälpmedel, skyddar dem mot dåliga energier och vet att deras råd finns.

Med spådommens sanning och mycket ljus!