På landet firade man förr i tiden nyåret vid den första nymånen efter 1 januari. Man hälsade nyårsny. Kvinnorna neg djupt 3 gånger mot nymånens tunna skära och männen bugade djupt lika många gånger. Alla önskade sig tyst vad de ville ha under det kommande året. Om det fanns någon medial peson med, så gick hon/han en så kallad årsgång runt tre kyrkor ock tolkade det hon/han såg eller hörde och siade sedan om vad som skulle hända det kommande året. Det fanns då mycket magi vid nyår och rätt mycket är kvar än idag. Till exempel våra nyårslöften, som anses vara mycket mer bindande än löften under året.

En tradition som kom från Tyskland var att smälta bly och hälla i kallt vatten för att sen tyda klumparna. Här och var görs det fortfarande. Det kan vara någon äldre släkting som lärt de yngre. I mitt fall var det min farmor som lärde mig och jag tycker det är en rolig tradition.

Förr i tiden så dukade man ofta bordet på nyår med det som blivit kvar sen julen. I visa delar av landet gav man också presenterna på nyårsafton. Det gör man även idag ibland, särskilt om familj och vänner med olika religioner samlas.

De väldigt stora nyårsfesterna är av nyare datum. Pompa och ståt kom först från sk överklassen och bredde ut sig neråt. Nu är det mycket utbrett och för många redan en tradition att gå på konserter eller liknande. Efteråt på någon tjusig restaurang. Kanske äta hummer och dricka champagne.

Förr var det mest familjen, som firade tillsammans och släkten kom ofta på besök till julmiddag. Visst tycker jag det är roligt med fest, men inte absolut på nyårsafton. Då vill jag ha min spådom och familjens gamla ”häxritualer” för att vara nöjd. Förutom familjetraditioner får min “candle run” inte fattas. Det kommer från Hoodon, att man tänder ett udda antal ljus ett efter, så att lågan inte slocknar. I år nöjer jag mig med tre lila ljus för drömmar, spiritualitet, mystik, healing och rättvisa. Gott nytt år!

Med ljus och kärlek från Laura