Under morgontimmarna satt jag vid kristallkulan och observerade. Hade tänt massor av levande ljus runtomkring för att få rätt ljusmagi i mörkret. Lät mina tankar gå vart de ville – utan frågor om framti, frid, fred och förmögenhet? Ville se vad spåkulan själv hade att komma med, såhär ett par dagar före superfullmånen i Tvillingarnas lufttecken.

Först var allt stilla, men sedan började ljus rök stiga uppåt och öppna sig för bilder. Det såg ut som att stiga in i en sal med intensiva energier. Mystiken steg, när det började se ut som om bilder framträdde. Tydde det som bilder på framsträckta händer, liksom ett erbjudande om lugn och nya insikter inför kommande tider. Ett budskap att ta det lugnt, tänka efter och inte ta alltför snabba beslut. Avvakta.

Det viktigast för mig var nog, att kulan verkade sända ut ett renande ljus, som tog bort tankar av misstänksamhet och rädsla. Ett ljus i slutet av tunneln efter en tid av eftertanke. En påminnelse om att det blir bra till slut, även om vägen kan kännas lång och tuff ibland. Så låt oss nu ta sikte på fullmånen den 5 december. Då lägger vi allt vrångt bakom oss och öppnar nya dörrar till en bättre tid.

Med tända ljus och mycket kärlek