Sitter och googlar på häxor eller trollpackor för länge sen. För att se efter om jag har rätt… och visst var det så, att forna tiders häxor var en sorts  medicinkvinnor, kloka kvinnor som använde kunskaper om örter för att bota och lindra, löste problem genom erfarenhet och goda råd. Och spådde framtiden med allt genom astralresor, att tyda händernas linjer och naturens förändringar – de spådde i både eld och vatten, samtidigt som de tydde tecken och drömmar.

Häxorna var inga djävulsdyrkande trollkärringar, som flög på kvastar för att fira med djävulen själv. “Häx”förföljelse och att bränna sk häxor på bål under medeltiden, det började så långsamt i mitten av 1400- talet och den sista häxan brändes 1647. Den hemska tiden med rädsla för trolldom fick ett slut och de kloka kvinnorna fortsatte i hemmen med sitt goda arbete. Allt gick i arv från mödrar till döttrar och mer sällan till söner. Men mediala människor har alltid funnits, oavsett kön.

Vi som är dagens mer accepterade häxor, sierskor, medidium, shamaner osv, vi har turen att leva i en mer tolerant värld och får utföra vår vägledning, spådom och magi för den som önskar. “Örtahäxor” som jag själv får ge råd om passande örter och andra växter till allt mellan te och healing. Naturligtvis även vilka som passar till rökelsen vid ritualer, beroende på önskan. Våra möjligheter känns enorma och det känns tryggt att få använda råd som lämnats över under generationer. Vårdar ömt de “books of shadows/skuggböcker” jag ärvt från både far- och morföräldrar, plus en del uppskrifter från ännu tidigare generationer.

Med ljus och kärlek…..