Det kom ett samtal som jag längtade efter, men väntade först i morgon. Har ju redan skrivit ett par gånger om min vän shamanen från Tadzjikistan. Han brukar vandra upp i de underbara bergen där han bor, under flera dagar ibland. Där finns också några sjöar med vatten, så kristallklart att man ser flera meter ner till botten. Ett liv i paradiset, men nog så tufft, särskilt vintertid. Närmaste grannen 4 km bort, helt ensligt – alltid någon forskare från universitetet i Dusjanbe, som forskar om djurlivet i området. Nog om det – han ringde för att berätta lite om det han håller på med för tillfället.

Han kallar det healing mot kroppens och själens smärtor. Förklarar hur han ser på människans helhet och menar att man alltid måste se till hela personen och förbindelsen med elementen – luft, jord, eld och vatten. Antingen ger han en grupphealing, som är kompatibel med alla element eller han ger healing till en viss person. Då blir det med hänsyn till den personens tecken, temperament och känsloliv. Det blev ett långt samtal där jag fick nya insikter.

Blev till och med en del nytt, som jag själv kommer att beakta när jag sänder min distanshealing. Shamanen är duktig och många människor åker långt för att få hans hjälp. Själv tycker han att healing på plats eller på distans är likvärdiga, men att det kräver mer tid att känna in den som befinner sig längre bort. Logiskt. Är tacksam att få ha lärt känna en sådan person och min plan är att åka och hälsa på, kanske nästa sommar, men tills vi ses igen håller vi kontakten. Vi känner varandra nästan 3 årtionden nu och mycket har hänt, både där och här. Blir mycket att prata om.

Med ljus, kärlek och lite ny shamansk visdom från Laura