hömåne, välsignelsemåne, bockmåne, åskmåne och många fler – kärt barn har många namn. Juli är nog den månad när månen i folkmun fått flest namn. Nästan alla örter, blommor och växter har sin bästa tid nu. Just i år är vädret så det känns som sydliga breddgrader. En månad som gjord för magi. Eftersom jag arbetar mycket med healing på distans behöver jag en hel del örter speciellt för det.

Det är nu alla magiska örter torkas och förbereds. Amuletter fylls, levande ljus med örtblandningar för olika ritualer görs färdiga. För allt mellan kärlek och pengar, lycka och framgång. Också alla smudgesticks, som vanligtvis innehåller salvia, liksom alla olika rökelseblandningar. För att förstärka goda energier eller tvärsom, för att rena från dåliga energier. Torsdagar, som sägs vara häxdagen, är den dag när jag helst håller på med mina “magiska hopkok”. Det är väldigt förnöjsamt att läsa gamla böcker om magi och läkeväxter för att få till rätt blandningar.

Till och med vilda örter och växter har jag lärt mig mycket om i gamla böcker och använder dem mycket mer än för ett par år sedan. Sådana som maskros, brännässla och kirskål använder många idag, både i matlagning och för magi. Men det finns så mycket mer. Nu använder jag ofta kvanne, ryssgubbe, stensöta, renfana, en, granskott, vresros, kaveldun, våtarv, älggräs förstås och många många fler, som jag inte använt tidigare. I matlagning, för magi och vid spådom.

Älskar också det där med åskmåne – om jag åker hem efter jobb på sena kvällar, så måste jag över en bro vid sjön i närheten. När åskan går är det alltid otroligt vackert – och dubbelt upp med åska och fullmåne samtidigt naturligtvis. Det ser ut som om blixtarna hoppar i vattnet, som ett slags fyrverkeri när den gul orange månen speglar sig i vattnet.

Men hömåne är inte så illa det heller. Det får mig att tänka på barndomens höhässjande. Många av dagens ungdomar kan nog inte tänka sig hur man gick runt och lade upp höet med högaffeln. Nu vill man ha teknik till det mesta – men även om det naturligtvis var slitigt har en del av charmen gått förlorad. Blir riktigt nostalgisk när jag tänker på besök hos släktingar som hade jordbruk. Då användes fortfarande hästar till en del arbete utomhus och man hade som barn alltid möjligheten att få rida barbacka. När jag kom upp i tonåren och tävlingsred, både hopp och dressyr, så återvände jag ofta för att få njuta av barbackaritt på både nordsvenska och ardenner. Tänk vad tiden går fort. Man måste passa på att njuta av det vi har här och nu, för om 10 år kan mycket vara annorlunda.

Jag brukar alltid se framåt, men detta med covid 19 och förlusten av ett par nära vänner har fått mig att se tillbaka lite mer. Man måste passa på att njuta av det man har och även glädja sig över att bo i ett land med så fantastisk natur som Sverige.

Ljus och kärlek i härliga månaden juli. Från din sierska LAURA